Avsnitt 8 - Vi pratar om serier

I det åttonde (!) avsnittet pratar vi om serier, serieforskning och namndroppar friskt och med mycket kärlek.

(Världens längsta) referenslista

• Breast Meat av Catherine Long
• Richard Hamilton och Independent group
• Liv Thurley 
• Gag master
• Coco Moodyssons tumblr
• Dotterbolaget
• Liv Strömquist
• Nanna Johansson (som också bloggar här och ibland uppdaterar här) 
• Anne Magnussen och Rikke Cortsen
• John Miers och score and script research
• Hey Princess av Mats Jonsson
• Image Music Text av Roland Barthes
• Mumin - Tove Janssons samlade serier
• Lisa Ewald
• Understanding Comics av Scott McCloud
• Comics and Visual Culture av Alphons Silbermann

Sådär. Det var nog allt, förutom den dåliga utställningen som jag såg på Tate modern som jag fortfarande inte har kollat upp namnet på. Och ja, del åtta av konstpodden handlar om serier! Lyssna vettja!

Fridens liljor, puss och kram!

Vem är Hannah Ryggen?

Vilka av er har hört om Hannah Ryggen? Just nu sitter jag och läser som hantverk/konst, om broderiet och hur det under historiens gång blivit förknippat med kvinnor och hantverk istället för finkultur och konst. Då ramlade jag över Hannah Ryggen! Herregud vilken underbar kvinna. Född 1894 i Malmö och dog 1970 i Trondheim. Var från början utbildad inom måleri men hittade tidigt väveri som ett sätt att uttrycka sitt sociala och politiska engagemang. 1962 ställde hon ut på Moderna Museet och 1964 på Venedig Biennalen!


Vad som är extra spännande är det faktum att hon aldrig kommer upp i historieskrivningen, likt många andra stora konstnärer som verkat och gjort stor dåd men på grund av sitt kön aldrig fått synas. När Picassos Guernica först ställdes ut för en internationell publik på Paris Expo 1937 hängde Hannah Ryggens väveri Etiopia precis brevid. Picassos stora canvas var en protest och en påminnelse om den tysk-italienska flygattacken 1937, Ryggens verk var en stark protest mot Mussolinis våldsamma fältkampanj mot den etiopiska imperiet i October 1935. Picasso gjorde sin tavla på beställning av den spanska regeringen medan Ryggen var ett personligt statement och reaktion mot innovationen.Varför har vi glömt bort denna konstskatt och varför kommer vi ihåg Picasso så väl?

Hannah Ryggen var för mig ett okänt namn tills jag gav mig in på denna underliga väg av broderi, väveri, keramik och sömnad. 2012 fick hon äntligen synas internationellt igen, på dOCUMENTA (13) in Kassel.

Jag ville bara ge er detta tips, för det är helt underbart!
Ni hittar text om bilden här, där den även är hämtad: http://www.romanovgrave.com/reviews/notes-on-documenta-13
Här kan ni hitta texten jag refererar till ovan: http://www.hatjecantz.de/hannah-ryggen-5096-1.html
Och just nu läser jag boken: The Subversive Stitch av Rozsika Parker

Jag älskar hantverkskonsten, låt den komma in i finrummet!
för er som också är intresserade av andra konstnärer som arbetat med hantverksmaterial i modern tappning kolla in: Miriam Schapiro, Tracey Emin, Den nya kvinnogruppen, Catherine Riley och Jessica Stoller och läsa denna artikel: http://hyperallergic.com/107361/exploring-the-feminine-grotesque/

Fridens Liljor!

Referenser till avsnitt 7 - Mat i Konst och Konst i Mat

Här kommer en lista med referenser:

• Jana Sterbak  flesh dress for an albino anorectic
• The Politics of Food 
• Sam Taylor-Wood Still Life 
• Makode Linde Painful Cake 
• Sarah Lucas  

Och så får ni den här lilla pärlan från youtube-himlen - Martha Roslers Semiotics of the Kitchen

WAR - Women Art Revolution!

Ibland kommer jag väldigt lindrigt undan i skolan. Den här veckans seminarium var utbytt mot FILMVISNING! Och inte vilken film som helst, utan en som berörde tre saker som definitivt finns på min topplista över saker som jag älskar mest i livet: kvinnor, konst och revoution!

Den var fantastisk både för sitt innehåll (feministkonst!) och för sin form (väldigt självreflekterande över sin egen berättelse). Och så himla fint att äntligen få ett ansikte och en röst på dem vars namn nämns i alla böcker. 

Någon i min klass kommenterade (så som en ska göra) hur sorgligt det är med att kvinnor fortfarande är underrepresenterade, motarbetade och förminskade i konstvärlden. Hon kallade den för ”depressing”, men jag skulle nog snarare klassa den här filmen som feel good. Alla var så bra! De byggde så himla mycket från så himla lite! Och de var så arga! (Och det var typ bara en man som intervjuades på hela 80 minuter!) HURRA!

Den verkar vara lite knepig att få tag på (säkert mycket lättare om en har nedladdnings-skills) men här är i alla fall trailern och här är hemsidan. Kolla! Kolla!