Monday 24 March 2014

Referenslista

 Bildreferens: Andrea Fraser - Museum Highlights (1989), involved Fraser posing as a Museum tour guide at the Philadelphia Museum of Art in 1989 under the pseudonym of Jane Castleton. During the performance, Fraser led a tour through the museum describing it in verbose and overly dramatic terms to her chagrined tour group. For example, in describing a common water fountain Fraser proclaims "a work of astonishing economy and monumentality ... it boldly contrasts with the severe and highly stylized productions of this form!"

Här kommer veckans referenslista:
Böcker
Michael Carter & Adam Geczy - Reframing Art
Sara Ahmed - On Being Included 
Alexander Alberro& Blake Stimson - Insitutional Critique 


Thursday 20 March 2014

pop(-up) art (restaurant)



SÄG OST!!
Helgtips i London för er som längtar efter att äta flottig, brittisk mat i Martin Parr-stil. Jag scrollade igenom Jonathan Jones blogg på the guardian och hittade det här. Femrätters Martin Parr-ig mat, vykort och ”entertainment”. Allt detta kan bli ditt för det ynka priset £65! SEXTIOFEM PUND!

Om Martin Parr är lite främmande för någon kan jag ju berätta att maten han fotograferar ser ut såhär:



och såhär:




Annars kan en ju stanna hemma istället, kanske köpa baked beans och äta direkt ur burken och titta på Thinking of England istället.








Wednesday 12 March 2014

del 9 - Om konstmarknaden


Del nio handlar om konstmarknaden! Vi ställer tusen frågor och Peter försöker reda ut hur det egentligen står till med det där.
Puss och kram!

Monday 10 March 2014

Referenser till avsnitt nummer 9


 I det nionde (!) avhandlar vi ämnet som står ganska högt upp på listan över saker som vi inte förstår - konstmarknaden.

Här är en liten lista på gallerier, mässor och konstnärer som nämns.
Och här är några boktips:

art 21



Art 21 är fylld av massor av små konstnärsintervjuer. Ganska ytliga, väldigt korta och perfekta när en ligger vaken alldeles för länge om nätterna. Ni vet när en har kommit till ”för trött för att egentligen orka titta på någonting, men för pigg för att somna”-stadiet. Då är det bara att klicka sig vidare till nästa avsnitt. (Förhoppningsvis får en lite mer intellektuell stimulans av att kolla på det här än alla de där katt-klippen).

För tillfället har jag en ganska stor girl crush på Eleanor Antin. Alltså lyssna på henne, jag smälter så fort hon börjar prata.




Finns på yotube och här.

Saturday 1 March 2014

What does possession mean to you?

Jag tänkte att vi skulle titta nämare på ett verk som vid första anblicken inte ser sådär jättespektakulärt ut, nämligen det här verket av Victor Burgin 




Burgin har satt ihop en bild (som han köpt av en bildbyrå) och text, tryckt upp ganska många exemplar (wikipedia säger 1000, någon annan säger 500) och affischerat gatorna i Newcastle med den. Vi har sett det förut, hela mitt kvarter är fullt av liknande street artverk och den passerade ganska obemärkt förbi när jag först såg den. Tills jag började tänka på att det här var i England 1976 och ganska briljant.

 Alltså vi måste tänka på att det här var innan det blev ganska lätt att kombinera text och bild i en dator och sen printa ut en hög med papper. Det här var när du mer eller mindre var tvungen att klippa och klistra ihop det och gå till ett tryckeri.

 Det första steget av briljans är förstås hur han använder sig av dubbelbetydelsen av ordet possession som både sneglar åt det sexuella och det ekonomiska ägandet. När frågan läses tillsammans med bilden blir den omedelbara tolkningen att läsa in hur han (den normativa mannen, lite lätt gömd bakom henne som ger en referens för alla män att projicera sig själva på, tänka att han där - det skulle kunna vara jag) innehar henne. På långt håll ser det ut som en reklamaffisch som är så intetsägande att den skulle kunna sälja nästan vad som helst.
 Sen bara BAM! Statistik och wham! bam! Världen är orättvis! Och nu kommer mannen tillbaka in i tolkningen, för det är ju folk som den där mannen på bilden som innehar de ekonomiska övertaget också. Och sedan längst ner, lite för otydligt för att se på den här bilden som jag sparat ner från internet, så finns en liten fotnot till statistiken. De kommer från The Economist, vilket är en ganska säker källa när det kommer till sådan statistik.
Saken är bara den att uppgiften är tagen från en tidning som kom ut 1966. När Burgin gör det här är de de siffrorna tio år gamla. Här kan en ju göra ett antagande att det mest troligt fanns lite mer aktuell statistik att få tag på, men att det faktiskt inte har förändrats så himla mycket på tio år (vilket är ungefär vad han påpekar med att använda tio år gammal statistik). 



Det andra lagret av briljans är den totala bristen för materialet och utställningsrummet. För det är pappersaffischer som är behandlade helt utan respekt för ”ooh, sin egen materialitet” och de försöker inte vara autonoma. Det är papper, någon är trasig och en annan är bortriven. De är uppklistrade på gatorna och inte inramade i en vit kub.* Så hurra för lite äldre street art och inte alls vill vara med i någon modernistisk konsttradition.


Oh, om en vill läsa lite mer så kan ni leta rätt på boken Between, däri finns det lite intervjuer med folk som såg det här 1976. De är ganska roliga att läsa (även om alla ”äldre män” har helt knäppa tolkningar av vad Burgin försöker påpeka.) Eller så kan ni ju kolla in hans Thinking Photography. Det är en klassiker, som min pappa brukar säga. 



 *tydligen var den en utställning här i London för något år sedan där en av affischerna fanns inramad. Men det såg i ärlighetens namn ganska sorgligt ut.