Hej!
Jag re-located från London till Berlin förra veckan och kom precis i lagom tid till
Berlin Gallery Weekend.
Eftersom jag har noll koll på smågallerierna i Berlin så utgick jag från
Berlin Art Link och deras lista över ‘10 must sees’ + några andra utställningar som jag råkade gå förbi.
Det första galleriet jag besökte var
Neumeister Bar Am som ställer ut den amerikanska konstnären
Kate Steciw och kollade på utställningen
Things of Shapes. I rummet fanns mjuka, stoppade skulpturer på golvet, printar på väggen och från taket hängde konstallationer av utstansade former som alla var täckta av med motiv från uppförstorade fotografier. Det hela var som ett tre-dimensionellt kollage med återanvända fotografier som blivit till mönster, fått en annan form, vänts upp och ner. När man betraktat dem en stund började det skifta mellan figurativt och abstrakt.
Jag har aldrig hört talas om Hans-Peter Feldmann innan, men han verkar vara lite av Tysklands Martin Parr? Kitsch, turistbilder, närbilder på mackor, närgångna porträtt och vyer.
Nästa galleri som jag besökte var
Wentrup Gallery. Dagens höjdpunkt! Konstnärsduon
Peles Empire hade
byggt en hel-rums-installation 1Eye2Eyes. När jag kom in i galleriet blev jag
helt överrumplad. Jag hade sett en bild på Internet och tänkt att det såg
ganska intressant ut, men jag hade inte förväntat mig att kliva in i en trompe l'œil.
Jag vet inte ens om det är värt att försöka förklara vad detta var? En helrumsinstallation som använder sig av ateljérummet som motiv (från deras tidigare utställningar, om jag förstått det hela rätt?). Golvet var täckt med en print, förställande ett ateljégolv med verktyg, färg och objekt utspridda över golvet. I rummet fanns några skulpturer utspridda och på väggarna hängde prints föreställande rummet samt motiv-tryckta mattor.
Varken ord eller bilder ger en riktigt rättvis beskrivning av det här rummet, men.. gå dit! Det är en sådan märklig lek mellan det två och tredimensionella och efter ett tag känns ens perception och perspektivseende helt satt ur spel.
De sista utställningarna jag gick på var alla på Lindenstr. 34 (vilket verkade vara ett helt hus fullt av kommersiella gallerier?)
Förlåt för fult foto (kolla här istället).
Detaljbild av Julie Mehretu • Epigraph, Damascus
Längst ner i huset fanns Galleri Nordenhake som visade små, svartvita fotografier av.. Natur. Utställningen hette passande nog Natur och fotografen, Michael Smidt (1945-2014) beskrevs i texten som någon som “persistent quest to find a new approach to reality by means of photography.”
Det var bilder på träd?!
Då var det dags att gå hem.
x
Denise