Nu tänkte jag uppdatera er om hur det var på konstmässan förra veckan. Det var spännande och jag vill dela med mig av lite tankar och reflektioner om denna värld som gjordes under det "Talk" jag var på.
Denna panel bestod av: Iain Robertson - Head of Art Business, Sotheby's, Melanie Gerlis - Art Market editor of the Art Newspaper och Jamie Anderson - Director, Waterhouse & Dodd.
För mig väcker sådana här paneler mycket frågor, det är viktigt att komma ihåg att det är en mycket homogen grupp som sitter i rummet, de flesta vita, de flesta övermedelklass och de flesta med någon form av konstreferens. Detta gör att det är svårt att hålla avstånd till vad som sägs och mycket tas som sanningar utan att på något sätt ifrågasättas. Dessutom är vi på en Art Fair, en plats där konst ska köpas och ha ett pengavärde, i en sådan kontext är det så klart svårt att sitta i en panel och prata om det negativa med denna struktur.
Så detta sades:
Frågan för panelen var; Is Art Really a Good Investment?
Först pratades det om hur konsten kan värderas då det inte har något faktiskt användningsområde mer än att vara en njutning, och när det kommer till värde så är det ju inte heller materiellt, det bygger på en känsla. Detta gör det hela mycket komplicerat då varje "konstexpert", har eget tycke och smak och kanske till och med en egen agenda.
Dessutom kan det komma andra frågor med detta, vilken konst är säljbar, på en sådan här mässa syns inga videoverk, inga performance och inga större in-situ verk, dessa är inte kommersiellt gångbara och representeras därför inte på denna plats. Vad ger det för bild av konsten och den verksamhet som bedrivs ute i det större perspektivet?
Marknaden är dessutom motsägelsefull då den tycker sig vilja skapa en anda där konsten är för alla, det är dock bara en liten skala människor som faktiskt kan köpa konst och en ännu mindre del som kan samla. Utöver det så bygger konsthandlare och konstköpare en prisnivå som gör det omöjligt för museum att köpa till sina samlingar. Detta gör att konsten kanske aldrig kommer till allmänheten överhuvud taget?
Det som sades i slutet var att konstmarknaden nu handlar mycket om smak och smaken är det som sätter priserna. Men vad bestämmer smak? Är det bara PR eller finns det någon kvalitémätning? Hur bestäms allt och vem bestämmer? En av panelmedlemmarna sa: "If everything is PR and taste, then there is no good art, only good publishing!" En annan fortsatte: "Art is becoming more like fashion, speculations and seasons, gold has a real prize, art doesn't, the auction house is a shoppning window."
"What is a masterpiece, what will become history? Now a masterpiece is dependent on taste and hype, so maybe there will be no more masterpieces."
Jag gick därifrån, nerbruten och ledsen, jag längtar efter revoloutionen, tills dess ska jag bära svart!
Vad tycker ni?
FRIDENS LILJOR!
Ps. FREDAGSTIPS:
På Camden Arts Center ställer just nu Nina Canell ut, herregud vad bra hon är! Så drömskt, konceptuellt och underbart. Hennes tidiga verk handlar mycket mer om det organiska, där hon använder naturmaterial, nu har hon gått över till mer neon, ljus och elektricitet. Jag tyckte det var härligt! Dessutom är utställningsrummet underbart, ljust och perfekt för denna typ av konst! Är ni i krokarna, gå dit eller kolla upp henne på
Camden Arts Centers sida!
Tack igen, idag spelade vi in en ny podd med gäst, bilder på det kommer i helgen!
