1. När jag kom tillbaka till min lägenhet (som jag delar med några andra studenter) märkte jag en smärre förändring i köket. För det första så stod det en mixer/blender/whatever-they-call-it-maskin på köksbänken samt fyra flaskor med still water, alltså helt vanligt vatten. No fizz. I kylskåpet finns ungefär fem påsar med olika sorters gröna blad och kale, citrusfrukter, granatäpple och frön och nötter och olika sorters malda nyttiga frön/skal/växter som säljs (dyrt!) i hälsokostaffären. Någon hade tydligen börjat ett nytt (syrafritt) liv under tiden som jag var borta. Och ja, jag välkomnar kale istället för kött i mitt kylskåp. Men jag blir en smula bekymrad, skeptisk och kanske rent av otrevlig när jag vet att en liten del av den här nya-livet-motivationen kommer från att please:a en hel rad av andra människor, såsom pappor, mammor och nya pojkvänner.
2. Jag har börjat ett ny kurs - Art and Photography since the 1960's! Äntligen har jag hamnat på rätt sida av modernismen och ganska nära feminismen (förra terminen handlade mest om äldre fotografihistora, manliga genier och uppfinningar och sådant).
Så när jag satt och läste lite artiklar den här veckan så nämndes Eleanor Antins verk Carving a traditional sculpture. Jag googlade och hittade detta:
Verket består av 148 fotografier som dokumenterar hur en Antin själv genomgår en 45* dagar lång späkning. Fotograferandet sker på samma sätt varje dag och kamerans hänsynslösa dokumenterande återger en manlig, objektifiernade bild av kvinnokroppen. Reducerandet ska påminna om processen för hur ”traditonella” statyrer karvas ut ur stenblock av (manliga) konstnärer. Ur kroppen karvar hon fram en smalare, mer idealiserad (kvinno)bild av sig själv.
Jag tror inte att jag behöver berätta mer. Det talar sitt tydliga språk, så att säga, och är något som alla borde tänka på såhär i späkningstider.
* I boken stod det 35 men på internet står det ”over 37” och 45 dagar. Oavsett så är det alldeles för länge.
No comments:
Post a Comment